Jag är Kalle

..eller snurre sprätt eller det onda lejonet i Lejonkungen, vem det än är så håller nästan alla barn på så. De vill vara någon i filmen de ser och delar ut titlarna till var och en som är åskådare. Jag tror jag alltid fick vara det fula tjocka barnet, eller den knäppa fågeln. Vet inte, men jag var aldrig hjälten i filmen.

Nuförtiden kopplar jag inte så längre, jag lever mig in i rollerna och fantasin flödar så att jag inte vet vem jag är när filmen är slut. Jag älskar psykologiska thrillers, ex. Asylum, A beautiful mind, Identity, Three, Hide and seek.. etc. Vet inte varför, antagligen för att jag bäst kan identifiera mig med någon i huvudrollen, det kan jag aldrig när det gäller en smörig komedi.

Vad bistert det låter, men så är det icke. Lider man av det jag gör får man vänja sig, vända det till något bra istället.

Åhej!




Kommentarer

Kommentera inlägget

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



bloglovin
Email: info@simoneh.se